Jag är döden
Såhär är livet förstår ni, att döden står liksom alltid på lur bakom hörnet. Läskigt, det där.
Såhär är livet förstår ni, att döden står liksom alltid på lur bakom hörnet. Läskigt, det där.
Goder dag.
Fint väder! Man blir så glad av solen! Åt en Daim päron i gräset utanför skolan idag och kände mig som ett sommarblomster!
Sen satte jag mig på tunnelbanan hem och förfasades över folks oförskämda sätt.
Tunnelbanan glider in på perrongen, och redan innan alla som vill gå av har får göra dito tränger sig portföljstyngda män, buffliga tonåringar och arga mammor in mellan dörrarna och slänger sig likt hungriga hyenor över närmsta säte till de något långsammare gamlingarnas förtret. När de kliver på är alla platser redan tagna.
Så där får Agda och Stig stå och gunga och slira runt ända till Slussen där de förhoppningsvis hinner haffa en sittplats mellan det att den ena skaran jagcentrerade Svenssons går av och den andra entrar.
Inte försöker jag påstå att jag är någon perfekt altruist, men nog fan reser jag på mig om en gamling står.
Jag vet liksom inte hur jag ska ställa mig till sånt här. Den är ju tråkig och sexistisk, men det är liksom inte det jag blir mest irriterad på. Utan på slutkommentaren. "kvinnor med humor". På nåt sätt lyckas de ju i en millisekund få mig att vilja tycka att det här är kul.
Det är så fult! Det är som för att lura svagsinta kvinnor till självförakt.
Hejhejehejeje
Köpte en ny penna idag, så nu är det handorgie här. Ritar händer och händer och fingrar och händer.
Det finns mycket jag ogillar.
Jag ogillar när man kollar på reklam och glömmer bort vilket tv-program man kollar på.
Jag ogillar när folk sparar smörkniven.
Jag ogillar pretton.
Det är mycket få saker jag hatar. Men fan vad jag hatar att vara astäppt i näsan och inte ha nån nässpray! Värre tortyr än skendränkning gånger järnjungfrun upphöjt med sträckbänk.
Nu är det dagens avsnitt av halv åtta hos mig. En ung tjej. Hon tar fan priset. hon bjuder på falukorv, spaghetti och ketchup-sås. No jokes. Med majs till.
Skäms!
Har suttit och spelat Sims mest hela dagen. Startade en ny familj med en ung tjej som är kriminell och älskar katter.
Skrattar ibland så jag kissar på mig åt buggarna i det spelet asså. Som när min sim la sin bäbis i hissen och den bara åkte upp och ner i ett dygn. Sen kom socialen och hämtade honom.
Det kanske var förståeligt.
Det var tydligen någon som hade lagt ut sin njure på eBay. Hade hunnit komma upp i 800 000 innan annonsen blev stoppad.
Kanske är en idé ändå..?
Fick för övrigt A på min Praktisk-filosofi-historia-tenta!
Mvh
Plugghest
Pappa skrek just på mig för att jag gjorde min havregrynsgröt för långsamt. Är det normalt att mäta prestation i grötgörning?
Blir jävligt sur när folk skriker på mäh ba sådär vah.
Tror du att du aktivt har valt vad du ska göra med ditt liv, hur du ska uppfostra dina barn, och vad du ska äta till frukost? Envar verkar besatta av tanken på att man gör allt för sig själv och genom sig själv. Men ack, så fel ni har! Det faller sig så, enligt mig, att ingen är fri. Du kan inte själv välja om du ska bli journalist eller läkare, om du ska äta skinka eller kaviar på frukostmackan. Allt detta eftersom varken jaget eller viljan finns. Det kan låta krångligt, och det är det. Jag ber dig nu ödmjukast att i huvudet definiera en vilja. Om du är någorlunda klyftig, och inte lider av hybris, kom du inte fram till någonting.
En vilja är egentligen en sammansättning av alla sinnesintryck du har haft genom en livstid. En vilja är en sammansättning av alla viljor du någonsin stött på förut. Din vilja är din mors, din fars, din broders, din väns, din kassörskas och din hunds vilja.
Min vilja. Ja, vad är mitt? Vågar du sträcka dig så långt att kalla denna syntetiska apparatur av andras viljor din egen? Om man tvunget ska finna viljan fri, kan man påstå att det fortfarande är min vilja, denna saliga blandning, och då kan jag vara villig att hålla med; ja, viljan är fri.
Men ett sådant ställningstagande är naivt och juvenilt. Jag tror att en vilja inte kan ägas av dig, när fallet är det motsatta, den tillhör alla andra. Jag tror att en egen vilja är en fiktion som människan krampaktigt greppar tag om och vägrar förkasta, för att undvika att dras med i fallet. Jag kan sympatisera med det, självklart är det jobbigt att komma till insikt om att det inte är du som styr ditt eget liv. Men om det nu faller sig så, att en egen vilja inte existerar, vems viljor är det då jag består av? Jag består av tusen viljor, vilka består av tusen viljor. Frågan är då om det finns någon ”urvilja”. Det låter kanske besynnerligt och främmande, men svaret är synnerligen nära till hands. Du har säkerligen hört talas om en herre kallad Gud. Kan det vara han som är ursprunget till vår vilja, att vi agerar som han programmerade oss?
Sitter i skolbiblioteket och förbereder min redovisning som jag och Tina ska ha på fredag. Fett kul, typ.
Jag, min overzisade panda och mina lika overzisade finnar signar ut. Och min Jersey shore-frisyr.
Just nu är det porr förklätt till film på sexan. Men det värsta är inte att det är en dålig film, utan att jag har sett den förut.
Den heter bitch slap, och handlar alltså om en ex-con, en kontorsslampa och en strippa som snor diamanter. Och har sex med varandra.
När bilen går sönder och polisen kommer är detta alltså sättet att agera.