sulka

 

Problemet som framställs i artikeln i fråga är alltså att kvinnors halloweendräkter är sexiga och mäns bara vanliga dräkter, och att detta förhållande är ett tecken på objektifieringen av kvinnor, vilket såklart är dåligt. 

Lösningen enligt facebook-tyckaren: Att inte köpa och klä ut sig i "slampiga" och "sexistiska" dräkter. 

Jag håller, kanske inte helt oväntat, inte med om att det skulle vara en lösning. Detta eftersom problemet inte är att kvinnor klär sig i slampiga och sexistiska kläder i sig. Man skulle kunna kalla detta fenomen för ett sjukdomssymptom snarare än en sjukdom. Problemet är att kvinnor objektifieras och sexualiseras i större utsträckning än män, vilket resulterar i att kvinnors halloweendräkter är sexiga och slampiga i större utsträckning än mäns dito. Kvinnor som klär sig i dräkterna är på inget sätt förövare eller förstärkare av den kvinnliga objektifieringen. Det är alltså inget problem i sig att "det finns kvinnor som gillar att klä sig så emellanåt". Jag antar alltså nu ståndpunkten att problemet är en maktstruktur. 

 

Detta nämner facebook-tyckaren. Han säger att "deras fria vilja kommer betraktas som en social konstruktion eller what not". Det är en intressant tanke, och jag förstår vad han menar. Att det hela är en inskränkning av den fria viljan. Att feminismen vill reglera. Men det vill inte jag. Jag, feministen. 

 

Jag jobbar på dagis. På mitt dagis är det nästan uteslutande rosa som är favoritfärgen hos flickorna. Och det är inget fel med att gilla rosa i sig. Jag har dock svårt att tro att alla dessa flickor - och noll (på riktigt noll) av pojkarna är födda att gilla rosa. Man får ju ändå tro att det är på grund av vissa influenser från omvärlden som deras preferenser ser ut som de gör. På samma sätt som flickorna nästan alltid lägger pärlplattor (ofta rosa) medan pojkarna bygger lego. 

 

Steven Lukes är en forskare på ämnet maktrelationer. Han pratar om den tredje maktdimensionen. Den går i stort ut på att en part som utövar makt över en annan fastställer gruppens preferenser. En förtryckt part kan alltså ha så kallade latenta intressen. Intressen som gruppen inte är medveten om att den har, de egentliga intressena. Till exempel som att egentligen vilja lägga pärlplattor, men man bygger istället med lego. För att man tror att man vill det. 

 

Men vem är jag att tro mig kunna uttolka någon annans preferenser? De vet väl själva bäst vad de föredrar? Självklart. Därför utgår jag såklart från att de flickor som säger att de gillar rosa bäst faktiskt gillar rosa bäst. Men det finns såklart en abnormitet i det faktum att nästan alla flickorna föredrar rosa, och att ingen av pojkarna gör det. Jag vill inte frånta någon rätten att gilla rosa, eller att bygga med lego. Men jag vill öppna upp för möjligheten att göra ett oberoende val av preferenser. Jag vill inte frånta någon rätten att klä sig slampigt, men jag vill öppna upp för möjligheten att i grunden själv avgöra hur man klär sig. På samma sätt som statistiken mellan flickor som gillar rosa och pojkar som gillar rosa visar på påtryckningar (medvetna eller omedvetna - kanske oftast det senare) från en högre instans, gör statistiken mellan slampigt klädda kvinnor och slampigt klädda män detsamma. Rosa anses kvinnligt, inte manligt. Sexualitet anses kvinnligt, inte manligt. 

 

Jag vill inte "ta makten över hur folk klär sig och beter sig". Jag vill inte reglera, eller inskränka någons fria vilja. Jag vill det absolut motsatta. Jag vill att folk ska ha möjligheten att själva välja sina preferenser.